 
|
Sinikka Konttinen
Jag heter Sinikka Konttinen är 44 år till yrket narkossköterska. Jag är född i Finland bosatt i Sverige sedan 1965. Gift med Aimo vi har 4 barn. Vi är en sk. mix familj med dina, mina och ett gemensamt barn. 15 åringen bor hemma resten är utflugna. Vi bor i Oxelösund Södermanland. Till sist vår norska skogskatt Linus som är 5-6 år gammal väger 7 kg och är snäll så han är dum. Det spelar ingen roll hur liten honkatt som kommer fram till Linus han ger sig och lommar iväg, han är rädd för flickor.
Jag blev sjuk 1994 jag hade endast 3 månader kvar av min vidareutbildning (VUB) när jag drabbades av Psoriasisartrit (Psoa). Jag hade arbetat som sjuksköterska i 10 år ville ha lite lättare arbete, det var tungt att gå på vanliga avdelningar efter så många år inom yrket. Jag ville till narkosen jag hade blivit tillräckligt varm i kläderna som sjuksköterska nu skulle jag utvecklas vidare, nya utmaningar, nytt folk, nytt jobb (om man ska vara riktigt ärlig så har jag har alltid varit lite svag för ”folket i gröna kläder”). Yes…. tillfället gavs jag tog studielån sökte och kom in på VUBBEN. Jag kan bara säga…. så roligt…… helt otroligt……. jag trodde inte att man efter så många år inom vårdyrket kunde ha roligt på jobbet. Jag var lyrisk. Nu hade jag hittar min plats jag trivdes. I mars månad 1994 (3 månader innan examen) fick jag en besvärlig virusinfektion i halsen hade min praktiktjänst i Stockholm på KS ortopeden, sövde patienter och stortrivdes. Men en dag kände jag något…..vad är det som sker med min kropp??? Jag hade inte ork i mina händer, det värkte och gjorde ont i X-ryggen, vips så hade min Psoa gett sig till känna. Jag fattade ingenting……de här är inte sant……ville inte fatta……absolut inte…….jag läser ju…… är snart färdig med narkosutbildningen hallå, hjälp!! Det här går över tänkte jag, fortsatte, trots värken i kroppen sa ingenting till min arbetskamrater, lärare eller klasskompisar. Min bästa vän anade ugglor i mossen men jag viftade bort de med att jag har fått ont i ryggen. Blev klar, tog examen. Jajjamensan nu ska det jobbas. Pang och krasch……..bokstavligen talat när stressen och tempot (tempot var högt och hårt på kursen) lade sig, då smällde de till. Jag kunde inte jobba. Blev uppringd och erbjuden plats på narkosen, men se det gick inte jag kunde inte använda mina händer, inte stå, inte sitta, värk i hela kroppen och trött, trött och trött. Jag kämpade i ett års tid fram till hösten –95 på vanlig vårdavdelning till slut gick det inte längre. Sedan kom allt under –96 två diskbråck opererades bort, lymfförstoringar i hela kroppen, muskel och senfäste inflammationer (entesopatier, här trodde läkarna länge att jag led av fibro), men senare fick jag diagnosen myofasciella besvär. Till slut efter mycket om och men blev man är förtidspensionär. I dag har jag accepterat min sjukdom men det tog mig 3½ år av gråt, förtvivlan, depressioner och ångest jaa…. name it. Min vardag är begränsad därför söker jag mig ofta sig ut på nätet för att se vad som finns och för att fördriva tiden och för att glömma smärtan en stund. Det var så jag hittade reumatikerlistan. Mina intressen idag är: först familjen sedan reumatikerföreningen Nyköping har blivit vald till distriktombud för artrit rådet. Email: sinikka.konttinen@swipnet.se |